SaraSnaran

Jag vet inte om denna bilden är på riktigt, eller den är grejad med.
Men i vilket fall, så tycker jag den är så himla söt!
Vet inte vem som tagit den, eller vems den är, men åh vad jag vill ha en bebis i magen!

Jag tittar på morgonprogrammet på tv4.
Programledarna står på en sida av ett bord, på andra sidan står Peter Kondrup (homosexuell) och en homestylekille (homosexuell) och dom pratar om advent.
Den kvinnliga programledaren säger:
"Du Peter, jag vet ju att du är en riktig pyntbög..." (här inser hon nog vad hon nyss sa och hon börjar skruva lite på sig och skratta) "Vad är ditt favoritpynt?"

Ingen annan skrattar, alla är i chock i studion.
Ridå.
Jag tog upp handen för munnen. SÅ FEL det blev!

Frukost: Ingen änsålänge, men borde pallra mig ut och fixa nåt.
Dagens Outfit: Jeans, svart tunika och färgglada smycken.
Humör: Kanonas, men tröööött.
Gjort: Skickat barn till dagis, bäddat alla sängar, ordnat salongen.
Planer: Två nagelkunder klockan 11, sen jobba på Solen 15-18.30.
Lunch: Lunch? Näe.
Läser: Bloggar. :)
Bästa: Att köket är på gång att bli fiiint!
Middag: Det bestämmer Conny idag.
Barn: Toppform!
Väder: Blåser satan.
TV-program: Tv4, morgonprogrammet.
Tänkvärt: Sol i sinne trots skitväder!
Kom-i-håg: Ehum...

Bloggtid över! Wihooo!

I måndags skulle jag åka till Lund för ett besök hos psykologen. Det härliga med resan numera är att jag faktiskt gillar kollektivtrafik, inte svettiga äcklostadsbussar men tåg och långfärdsbussar. Det är ju helmysigt! Med musik i öronen och en tidning så sitter jag gärna där. :) Hade du frågat mig för 7-8 år sedan så hade jag spytt av bara tanken. Men nu har jag lärt mig.
När jag kom fram till Lund så gick jag in på Skånetrafiken och skulle byta mitt kort till jojo-kortet som man nu ska ha, och när jag kom fram till servicedisken så utspelas följande:

Fredrik, ungefär 28 år sitter lojt på sin stol och har nog gjort samma sak hela dagen, bytat kort till resenärer.
Jag hinner bara lägga fram mitt kort på disken så säger;

Fredrik: Nej, tyvärr det går inte. med ett flin.
Jag: Nähä, nä det var ju tråkigt. flinar jag.
Fredrik börjar således att byta mitt kort under fniss och flin och fyller även på det med lite cash.
Fredrik: Man kan annars byta till det nya Fredrik-kortet.
Jag: Jaså?
Fredrik: Ja, det är ett nytt kort som är på frammarsch, insatsen är 2000 kronor.
Jag: Ja, det vore kanske något att satsa på! Exakt vad går pengarna till då?
Fredrik: Helgmissbruk av diverse starka drycker. I utbildningssyfte såklart!
Här skrattar vi oss nära på fördärvade av vår egen lilla charad vi skapat.
Jag tackar, han tackar och sen plingar han fram nästa kund.

Vilken härlig kille! Han var så uttråkad så han gjorde det lite roligare, och det är väl fantastiskt? Inte sura, inte snäsa - gör det lite roligare helt enkelt! Det är nog vi alla kan lära oss något av. :)

Jag struttade bort till Carema och hade min lilla session. Vi har planerat in att det är två gånger kvar, av min KBT. Så mitt sista möte med henne är innan jul. Det känns jättebra, och läskigt. Nu är det liksom på riktigt, lämna boet och testa vingarna. Jag är redo för det, definitivt. Jag har aldrig mått så bra som jag gör nu, även om jag vissa dagar får kämpa för det. Men jag vet vem jag är, var jag är på väg, vad som är viktigt, vad som inte är viktigt och var mina gränser går.
Jag är inte den andra Sara längre, det har jag iofs inte varit på många många år, men nu är jag det i sinnet också.
Det börjar närma sig återträffsdags och nu ser jag inte på det med skräck längre, för det har jag gjort i många år - förberett mig på att inte gå dit för jag inte vill bli sedd på det sättet som jag var då.
MEN, jag har förändrats. På alla tänkbara sätt. Och om inte jag är den som börjar med att se mig själv med andra ögon, då kommer ingen annan göra det heller. Så, blir jag dömd efter vad jag har varit, gjort och sagt - då bevisar det bara att dom inte har förändrats, medans jag färdats ljusår.
Så - en skräck ur vägen! :)

När jag gick därifrån så susade hjärnan på högvarv, det brukar den göra efter jag varit där. Innan jag åkte med tåget hem så köpte jag hyacinter och en julstjärna på torget som nu står i garaget och gottar sig innan jag ska göra ett arrangemang av dom. Julen är på väg, och jag längtar! :)

Det var ett nytt pågatåg som jag åkte, och jag sjönk ner i sätet och hade musik i öronen. När tåget saktar in i Stehag så känner jag att håret uppe på hjässan liksom dras åt lite och jag märker att mannen bakom mig ska gå av tåget, så han har väl bara tagit tag i sätet och fått med några av mina strån. Men det drar till MER och jag måste säga "aj aj AJ!" för det gjorde ju ONT! Då släpper han mitt hår och jag kan sätta mig upp och ta ut lurarna ur öronen och vända mig om.
Han: Förlåt förlåt förlåt! Det var inte meningen!
Jag ser framför mig en man i 30-årsåldern utan ett strå på huvudet och stora handskar.
Jag: Jag förstår varför du behöver lite hår. och pekar skrattande på hans kala skalle.
Han: Ja, jag fick så bra tag i ditt hår där! Förlåååt mig!
Jag: Ingen fara, men köp en mössa istället - det är lättare än att stjäla hår från oss som inte behöver en.
Han: Förlåt så hemskt mycket!

Vi skrattade gott i hela samtalet, han var så ångerfull stackarn. Hur han fått tag på så mycket hår är en gåta, men jag tror allt sitter kvar på mig iaf. :)

Hem kom jag, somnade en stund på soffan och sen upp och greja när barnen också vilat klart. Veckohandling, posta brev och annat sånt viktigt.
Jag sprang in på Lidl en sväng med, jag ville köpa angorastrumporna dom gjorde reklam för. Jag hade nämligen sådana för några år sedan och jag älskade dom. Dom användes tills dom gick sönder. Och nu såldes dom igen!
Men idag, när jag provade dom så fick jag nästan andnöd... Alltså, jag säger detta fast ni kommer garva åt mig.
När plopparna under fastnar i golvet, ni vet som sockiplast? Då snörps liksom min strupe ihop och jag kan inte dra ordentliga andetag. Det kommer liksom inte igenom luft! För jag är störd såklart...
Så, en fobi - sockiplastpluppar under strumpor.
Plats för skratt raringar! :)

Nu - Vila och sen iväg till jobbet. Mysigt! :)

Jaha, det är fredag och jag har tråkigt.
Men Idol tittar jag på såklart.

Jihde känns så maaanus. Han är ju skitbra, passar som fisken i handen men ofta känns det lite väl krystat.

Rabih - Oh no! Sån vansinnig slakt på en så bra goslåt! Jag fick tårar i ögonen så dåligt det var. Usch.

Åh nej! Hennes skjortklänning är ju alldeles för kort för att dansa tryckare i!! (syftar på damen som Jihde drog upp på scen för att dansa med)

Mariette - Ja hon är ju bra såklart. Men jag gillar inte henne. Dessutom är hon redan en artist, har gett ut ett album osv osv osv. Då tröttnar jag.

Reza - Känns trygg. Men sååå hes, och hon förtjänade bitchslappen från Laila om rökandet.

Calle - Jag skulle inte ens skriva en lapp till Conny om han kom och knackade på dörren. Punkt.

Tove - Elvislåt? Kan bli intressant. Skitbra blev det! Men vad surig hon var under intervjun med Jihde. Det passar inte henne.

Eddie - Loverlåt, mmm. Kan bli bra detta!
Varför är han bög? Slurp!
Men det blev inte bra alls. Varför tog han en sån låt, han klarar ju inte det! :(

Erik - Men gud alltså. Han är en staaar! Snacka om att leverera!
Ändå är han noll spännande i mina ögon.

Jag har tråkigt. Sa jag det? Så jag tog ett klistermärke från datorn som det står "Windows Vista" på, och satte det i pannan.
Fint.

Vilket fint framträdande av alla idolerna! Älskar den låten!!
Och älska Bagge. :)

---

22.26 - Då var vi tillbaka.

Men nu när jag lyssnar på snabbreprisen så gillar jag helt plötsligt Rabih.
Men Calle, mmm!

Mariette löst, oväntat!
Och så denna aslånga reklampausen... Ta sluuuut!
Så. Rabih! Eddie såg helt chockad ut raringen.
Mariette är bra. Så bra låt!!

Rabih är söt, men inte mer idag.

Den som lämnar Idol är; Rabih.

Eddie fulbölar, jag får gåshud av alla härliga bilder dom visar underbara, härliga och roliga Rabih.
Vilken människa, jag hade velat känna honom!

Over and out.

Klockan är över midnatt och jag borde verkligen sova. För det gör man när klockan är såhär mycket. Och för jag vet att jag kommer få huvudvärk imorgon om jag inte sover nu.
Men just nu kan jag inte sova bara. Det finns några anledningar till detta.
1. Jag sov några timmar innan idag för jag hade migrän.
2. Jag har nyss tittat på "Ullared" och skrattat så jag har ont i magmusklerna.
3. Jag har haft ett 45 minuter långt telefonsamtal med en gammal skolkompis, då en annan skolkompis tog sitt liv i förra veckan.
4. På grund av ovannämnda anledning tröståt jag lite ur barnens godispåse, inte för det var gott (farmor hade bara köpt äckelgodis) utan för jag bara behövde det.
5. Nu mår jag illa för jag åt äckelgodiset.
6. Jag fick blogglust!

Och det sista, det händer ju inte så ofta numera. Vilket retar mig. För jag tänker varje dag, flera gånger per dag att det finns saker jag vill blogga om, saker jag tar kort på för att sen lägga ut här - men så kommer något annat emellan också skiter allt sig. Så istället får ni inget alls.
Jag behöver en I-phone för fuck sake! Då jäklar hade det bloggats må ni tro! :)

Man skulle kunna tro att ni som läser, har tröttnat och inte tittar in längre - men närå! Ni är här ändå. Och det glädjer mig. Men ni kan väl lämna ett avtryck också? Kommentarer när jag bloggat, dom gör att jag VILL blogga mer. Så man kan säga att detta är ett förhållande vi har, ni och jag. Lite ge och ta-stuket liksom.

Vad händer i livet då?
Tjae, inte så mycket mer än det vanliga. Eller ja, nu är det ju så att med två små härliga skruttungar så händer det fantastiska grejer varje dag (som jag VILL skriva om!) men bloggen har kommit att handla om min äggdonation nu den senaste tiden då det varit det centrala.
Nästa vecka (tror jag det var...) ska jag tillbaka till RMC för ett avslutande samtal och då får jag veta om kvinnan blivit gravid eller inte. Så himla spännande!!
Mens har jag fått tillbaka, idag. Så låt oss hoppas att kroppen redan är på väg tillbaka till normal status, det hade varit skönt. För oss alla. ;)

Wilmer pratar på mer och mer för varje dag. Det mesta förstår man inte, men han försöker i alla fall. Han är så sabla söt, vilket är en ruskig tur för honom eftersom han är väääldigt trotsig just nu.
Det bästa som finns just nu är uttryckningfordon av alla de slag.

Hugo har äntligen slutat växa så himmelens fort och vi kan nu använda storlek 110 ett tag framöver verkar det som. Han rusade iväg när sommaren började och vi har avverkat några olika storlekar i både kläder och skor.
Han är så klok, min prins. Det nya är att han vill gifta sig med Marlene, vår granne och att hon ska föda hans bebisar, varpå han drar upp ett ben, sliter (jodåsåatt) fram pungen och pekar "Här inne är dom tills jag blir stor som pappa!"
Fantastiskt. :)

Conny är som Conny är. Underbar. Och dryg. Som Yes kan man säga. Haha!
Äsch, det blir så fånigt om jag ska skriva kärleksförklaringar här om honom, sånt känns töntigt.
Vi är ju så jäkla tajta så det är fånigt, allt kan hända, en tromb kan dra in och skaka om livet och det är ändå vi, till tidens slut.

Jag.
Hmm, jag har nog lagt mig själv på hyllan lite. Jag tar inte mig själv på så stort allvar att jag behöver analysera allt jag är eller gör. Det har jag folk runtomkring mig som gör åt mig ändå.
(syftar på er skitsnackare, PUSS på er!)
Mitt liv är lyckligt, jag är levande, jag finns till och jag känner. Och jag har aldrig mått såhär bra. Därmed inte sagt att jag är klar med något, för det blir man nog aldrig. Men jag tar lite i taget nu. :)
Jag håller som bäst på med att rensa mentalt i bekantskapskretsen, att lägga krutet där det förtjänas och att skita i folk som ändå inte ger en något. Men det blir bra med den saken också. :)
Jag längtar efter julen! Jättemycket!

Nu piper min dator för det är låg batterinivå, så jag får sluta här. Lika bra det, annars hade jag kunnat skriva på, för nu sitter det i fingrarna på mig. Skrivaskrivaskriva.
Kanske blir det lite imorgon, med bilder.

Love!
/S.

Hormoninjektionerna - jag saknar dem!
Nu är jag bara trött trött trött. Det kan ta upp till ett halvår innan min kropp är tillbaka på min egen nivå igen.
Så ett steg i taget, en dag i taget. :)
Jag är lite öm, men blöder inte längre. Jag ska eventuellt träna imorgon, det har jag saknat denna veckan!
Och tur i oturen så är det höstlov, så jag har inte jobbat något alls. Bra timing!

Om två veckor ska jag tillbaka för ett ultraljud för att se så äggstockarna mår som dom ska, samt ett avslutande samtal med koordinatorn. Då får jag också veta om det blivit en graviditet! Galet spännande!
Idag, på telefon, när vi bokade tiden sa hon att äggen "skött sig" såhär långt och att dom är återinförda i kvinnan som förhoppningsvis snart får ett positivt graviditetsbesked. :)
Iiiiiiiih!
Fortsättning följer...

---

Jag vill passa på att tacka ALLA underbara raringar som kommenterat här, på facebook, skickat inbox, sms och skrivit på msn om min äggdonation.
Jag har fått så många fina ord att jag är alldeles överväldigad, det gör mig varm i hela själen när ni skriver till mig och ni har hjälpt mig bära de jobbiga stunderna i denna processen.

Jag önskar det fanns ett sätt jag kunde tacka er alla och envar -- TACK!

I lördags hade TBOIF jubileumsfest, 75 år! Inte illa.

Förfest med fotboll på tv hemma hos Morgan.

Mogge himself, med Kim, Basse och Erik.


Jag undrar hur kortet han tog ser ut! :)


Snorle visar upp en pose som jag inte vet vad vi ska kalla den...


Trevliga Eddie och token Kalle.
Notera gärna det uppblåsbara djuret i bakgrunden...


Frisyrproblem?
Låt oss dock påpeka att detta är första gången jag någonsin sett denna karln utan keps på huvudet. Jag trodde nästan att han sov med den på. Men nu jävlar visade han barret. And I liked it. :-)


Grabbar i en soffa.


Jag och Frida gick husesyn i det Nathellska palatset och jag var faktiskt överraskad. Det var rent, snyggt, städat och fint inrett. Inte så mycket ungkarlslya som jag hade förväntat mig. Sånär som på det uppblåsta djuret...

Mums!


En Kim.


En Kessel. Ska han på tävling tro?


This is Johannes, fast på plan kallas han för Jens.
Och nu har jag döpt om honom till Jon, för han är snorigt lik Idol-Jon.
Så, this is Jon.


Har Snorle redan druckit för mycket??


Vi fick skjuts av Jakob till Hardys, där bussen skulle hämta upp oss.
PD och NegerKalle väntar med varsitt tilltugg.


Say whaaaa??!


Väl framme på festcentret som hade det festliga namnet Tornsborgs Tivoli (utan något tivoli...) så satte vi oss till bords.

Lillis och Frida.


SuperSötaSamboparet Kim och Kessel.


Dennis, Conny, jag och Martin posar för kameran.


Me and my man.


Martin, hans fina fru Tove och sen mister PD.


Mister Poser! :)


Kim, är som bekant rätt tuttglad och det visade han när han lånade kameran.


Fridas tuttar fick också vara med på bild.


Vaffanoppolli!


"T BOIF" skrålades ut i sann Peps-anda i hans "Oboy". Mycket tjusigt.


Jons glasögon provades.


Mogge ser som vanligt hård ut på bild.


Micke, Jon och Johanna.


Undertecknad.


Joooon. Han sjöng dock inte för oss. Taskigt!


Frykis och Jocke.


Partybordet!


Erik, med världens härligaste skrattrynkor och Dennis.


Flickelix!


Mer flickelix!


Emelie och Malin.
Världens coolaste syrra har jag! Ballaste outfiten på hela festen.
Och en sån jäkla grabbmagnet hon var. Maj gaddly. Håll i henne, Johan! :)


Malin gör en giraffpose. :)


Mina tuttar var välfotograferade denna kväll, har TBOIF aldrig sett bröst förut? Haha!


Mogge vann en danstävling!
Här kramas han med Emma, som jag för övrigt agerade personlig bh till under kvällen. :)


Sen hände det nåt.
Någon kramade Snorle lite väl hårt så han fick rödvin på sin snygga vita skjorta.
Morsan i sällskapet skulle såklart fixa det, så jag tog ut den i köket och öste på salt och mineralvatten och lät det verka. Under tiden fick ju stackarn inte frysa! Så han fick låna min bolero.
Mycket söt var han i den. :)




Conny höll på att sätta i halsen så söt Snorle var.


Chrille är skeptisk...


Fläcken gick inte bort, inte på långa vägar. Men den bleknade kraftigt. Hoppas det gick bort i tvätten!


Två dofsingar på trappen!


Emelies glasögon kom ut och provades flitigt.




Pudding.




Säg hej till publiken!
''



Före.


Efter.


Sarasnaran!


Sen har Kim fått tag på kameran och tagit en massa egobilder.
Mycket smickrande.








Så f-ing wasted.


Ja, jag sa ju det.


Sen tog energin slut och Kim däckade en stund.


Vi stod och fnissade en stund och tog kort och annat sånt viktigt, sen drog jag med honom ut i luften en stund. :)


Men då fann jag ett annat fyllo som somnat.
Frykis tog sig en powernap, sen trillade han ner på golvet som en fura och sen körde jag och Frida första hjälpen a la fyllostyle och sen fick han komma ut och få luft i sina lungor han med. :)


Kassler kör sina gaymoves.


Sen började det bli dags för avfärd mot mellanskåne igen, och då gav Martin och Tove bort sin sista kondom till Conny i bussen. Vad gör Conny?
En ballong såklart!


Jag kände mig ohyggligt berusad och blundade hela vägen till Höör.
När vi kom fram så körde en taxi oss till Ladan.

Lite bilder från det äventyret!


In i dimman!


Gaydimman menar jag då.


Wheppa!








Min man och jag hittade varandra en kort stund, sen slussade han iväg mig igen. Haha! Vi sågs inte mycket denna kvällen/natten. Men what the heck, vi pratar ju årets alla dagar alltid annars så då behöver vi ju inte klistras fast vid varandra även denna kvällen. Närå, han var så trevlig så han lånade ut mig både till höger och vänster. Ha!




Jag lyckades även fiska fram min lillebror ur skaran från Ladan. :)


Denna rara bild på två rara darlingar får avsluta bildkavalkaden från TBOFs fest.


En kanonrolig fest, nya härliga och trevliga bekantskaper, nya vänner, massor av dans, musik och sång.
Jag längtar till nästa gång!
Närnärnär? :)

Imorse ringde klockan kvart i sju och Hugo tyckte han behövde sova lite längre.
"Mamma, det är faktiskt inte morgon än!" sa han. Jag tyckte han hade helt rätt. Före 7.30 är det inte morgon, det räknas fortfarande som natt i vårt hem faktiskt.
Men upp gick vi och killarna fick välling och jag gick och var nervös och packade lite grejerna till ungarna som dom skulle ha med sig hem till farmor. Halv åtta lämnade vi residenset och begav oss till hörby, jag var trött och lite grinig eftersom jag inte fått min morgonshake. Men trots det så höll Conny och jag låda i bilen mot Malmö, han är bäst - min man.
Väl framme i Malmö, skramlade vi fram en parkering och gick bort till RMC. I receptionen mötte vi en rar sköterska som visade oss vägen till vårt lilla bås där jag fick på mig en superläcker Region Skåne-klänning och sexiga strumpor därtill.

Sexy mama.


Två panodil och 10 mg stesolid intogs oralt och sen skulle vi vänta på att den skulle verka, i lugnande syfte.
Den rara sköterskan kom in igen och skulle sätta nål, men mina klena kärl smet för henne så då tog narkossköterskan över. Och hon var lite stressad, men infarten kom på plats på första försöket och sen var jag redo. Från det att jag kom in till jag blev ledd till operationsrummet så tog det 10 minuter - var det då så lönt att ge mig stesolid och panodil? För inte hann dom börja verka, vilket jag också påpekade - att jag inte kände någon skillnad. Men det fick jag inget direkt gehör över, hon verkade stressad. Att hon var avdelningschef gjorde väl sitt antar jag, tidspressat schema och läkare som ska iväg på andra uppdrag. Men det måste väl ändå vara patienten som ska gå först?
Nåväl, jag fick medicin (något slags lättverkande narkosmedel) intravenöst och jag sade igen att jag inte kände något. Ingen sa nåt fortfarande. När jag fick lägga upp mina ben i gynställningen och Conny kom in med grön rock och skoskydd så sa läkaren "nu börjar vi" och lade sen lokalbedövningen i slidan. Det kändes, men det gjorde inte ont. När han sen skulle igenom slidväggen för att ta sig till äggstocken på vänster sida och jag kved till och menade på att nu gör det faktiskt jävligt ont! - Då fick jag morfin via infarten. Sen blev det lite dimmigt. Hehe.
Men ont gjorde det fortfarande och jag fick en omgång morfin till - och mellanmjölkdimman var ett faktum.
Men det var jag banne mig värd, en tripp på landstingets bekostnad.
Vi kunde se allt på en skärm, spännande!
Hur jag kom ut i mitt bås igen, det minns jag inte.
Men Conny förevigade det såklart.

Sover ruset av mig.


Och första minnet är att jag säger "Bu!" till Conny när han ber mig prata med honom en timme senare. Haha!
Fråga mig inte varför... Sen fick jag ligga och vakna till en stund, men det tog en lååång stund - Jag var helt väck.

Men vaken i alla fall!


Efter en macka och lite dricka, som jag inte alls var sugen på egentligen - så klädde jag på mig mina egna kläder. Det var väldigt skönt!

Påklädd, men drogad.


Läkaren kom in och pratade lite, det hade funnits tio äggblåsor men "bara" fyra ägg, så nu satsade dom allt på ett kort.
Tanken var att två par skulle få mina ägg, så mannen i dessa par satt och drog i sina snablar medans mitt äggplock pågick. Men, eftersom där nu var ett relativt begränsat antal så fick enbart det ena paret mina ägg, för att öka chanserna för en graviditet. Så det ena paret gick tyvärr ifrån RMC idag med ett tråkigt besked, men hur som haver så står dom först i kö för nästa donation - och det värmer mitt hjärta.
Det paret som fick ägg idag, mannens spermier tillfördes så snart mina ägg var ute och nu kan paret ringa imorgonbitti och höra om och hur äggen befruktats. Om flera av äggen har befruktats så tar dom det som delat sig "snyggast" som läkaren uttryckte det. Sen återförs ägget till kvinnan, och tolv dagar efter det kan ett blodprov visa om kvinnan är gravid eller inte. Vi hoppas på det första. :)

Vi gick till bilen och åkte hemåt, och jag kämpade för att hålla Conny sällskap hela vägen. Jag somnade dock ganska fort när jag hamnat i soffan hemma.
När jag vaknat så körde vi och handlade mat och sen mot apoteket, och på den lilla vägen mellan Kvantum och apoteket så hann jag bryta ihop. Jag hade ont, jag var ledsen för jag är så jävla snäll och utsätter mig för sånt här, för andras skull och därmed får må dåligt själv. Självklart är det värt det om jag gör någon annan lycklig, men jag skulle kunna fortsätta såhär i en evighet, det vet jag. Och ibland blir man trött på sig själv bara, och så var jag känslig och hormon-urballad och sen lite droger, morfin och jag vet inte vad på det.
Ja, man kanske kan säga att jag hade full rätt att få lov att bryta ihop lite?

Ikväll har jag vilat mycket, inte rört mig så mycket. Blöder såklart en del och har ont, men det är okej.
Jag kan ge någon annan lyckan att få bli förälder - det är SÅ värt det.

Så småningom ska jag försöka sammanfatta hela denna processen, men det får vänta tills allt blåst förbi och min hjärna återgått till normal hormonhalt. :)

Idag var jag inne och mätte äggen, den lilla stumpen på höger sida hade bara producerat ett ägg (bortopererad pga grapefrukt-stor cysta 1999) men vänstran som fortfarande är intakt hade gjort massor med fina ägg. :)
Doktorn mätte äggen och dom var ungefär 13 mm allihop. Det betyder äggplock på måndag!
Så, jag ska fortsätta med mina injektioner och på lördag klockan 22 måste jag ta min äggmognadsspruta (mitt i festen!!) för att sen vara fastande från söndagkväll.
På måndag ska mina ägg få sällskap av en massa glada spermier och sen jäklar ska det befruktas!

Jag blir så lycklig i själen, det värmer hela mig när jag pratar om det, när jag tänker på det - hela tiden!
Någon ska få bli föräldrar, om allt går vägen, med mina ägg.
Underbart.

En mor stod i köket och kunde höra hur hennes son lekte med sin tågbana.
Hon hörde honom säga:
"Så har vi kommit till Malmö Central. Alla ni lata rövhål som ska av, se till att det går jävligt snabbt SÅ VI KAN KOMMA VIDARE!"
Mamman blev chockad över vad hon hörde, och skyndade sig in till sonen.
"Vi använder inte sådant språk i detta hus! Gå upp på ditt rum och va där i två timmar. Om du kan prata ordentligt när de två timmarna gått, kan du komma ner och leka med din tågbana igen."
Efter två timmar kommer pojken ner igen, och sätter sig för att åter leka med tåget.
Från köket hör mamman honom säga:
"Till alla passagerare som nu stiger av vill jag säga tack för denna resa. Vänligen se till så att ni har alla era tillhörigheter med er.
Jag vill samtidigt önska våra nya resenärer välkomna ombord. Vi kommer att göra vårt yttersta för att göra denna resa så behaglig som möjligt."
Mamman ler stolt, och sonen fortsätter ...
"OCH OM NÅGON AV ER IDIOTER ÄR SURA ÖVER ATT VI ÄR TVÅ TIMMAR SENA, KAN NI GÅ UT OCH PRATA MED DEN FETA KÄRRINGEN I KÖKET!"

Jag har blivit utmanad!

Regler: Det här är svårare än du tror!
Kopiera detta till din blogg, utmana 5 personer och berätta det för dem.
Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn.
Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord.
Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma bokstav som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort.
Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar (förutom på fråga 1)!

1. Vad heter du: Sara
2. Ett ord på fyra bokstäver: Sump
3. Flicknamn: Stina
4. Pojknamn: Svante
5. Yrke: Slöjdlärare
6. Färg: Svinsnyggrosa
7. Klädesplagg: Slängkappa
8. Mat: Sushi
9. Sak i badrummet: Schampo
10. Plats/stad: Sätofta
11. En orsak att vara sen: Sillrensning
12. Något man skriker: SLYNA!
13. Film: Sju år i Tibet
14. Något man dricker: Slånbärssaft
15. Band: Sidenband (hahaha!)
16. Djur: Säl
17. Gatunamn: Storgatan
18. Bil: Subaru
19. Sång: Somwhere over the rainbow


Jag utmanar härmed: Memmie, Jessica, Kristina, Minna, My
(ni läser ju här så jag behöver ju inte berätta det för er...)