Möblerat om!

Jag har städat på bloggen lite. En fräsch nystart.
Både mobilversion och datorversion.
Jag tror jag gillar det!

Man och barn är vid dammarna och jag bakar rabarberpaj, gör rabarbersaft och chokladbollar. En spann med rabarber är satt för att stå och dra med lite gottigheter också.
Sa jag att jag gjort rabarbersirap? Ett experiment!
Snart växer det rabarber ur öronen på mig...

/S.
Allmänt | | Kommentera |

Festina Lente

Jag skriver och suddar. 
Sen skriver jag igen och suddar. 
Jag skriver lite till. 
Och suddar. 
 
Jag får inte rätt på det helt enkelt!
Ibland vet jag precis vad jag vill skriva här, och sen när jag väl sätter mig och klonkar ner något - ja då blandar sig allt i huvudet och blir till slut som en skuren majonnäs. 
 
Idag är en sån dag. 
När jag tror att om jag bara får ordning i förrådet/köket/hallen så ordnar det upp sig i huvudet också.
Det blir det inte. 
Ofta tänker jag, att om jag håller igång en massa saker, så känner jag mig inte lika ensam. 
Men jag är själv. Och känslan när jag är klar, är ändå - ensam. 
 
Jag tänker inte fortsätta i absurdum , att reda ut den här depressionen utan medicin Men jag ska ge det en ärlig chans.
Jag lägger ingen prestige i att inte ta medicin, men det blev så mycket ändringar och kemiska fel (?) i höstas att jag behövde renas och det på eget initiativ. Att ta reda på vad som är "bara Sara" liksom.
Jag är nog "ren" nu - och det är inte såhär jag vill vara. Det är inte såhär jag vill må, trots att jag gör allt rätt, oftast. 
 
Efter en liten check på Maslows behovstrappa kan jag notera att jag är på nivå tre av fem. 
Nivå ett är superbasic. Luft, mat, vatten och motion.
Nivå två, trygghet och stabilitet. För mig är det familjen och hemmet. 
Nivå tre ska representera gemenskap i form av vänskap och kärlek. 
Här är det jag fastnat. 
Jag har svårt att känna positiva känslor. Jag har svårt att älska, längta, känna lycka, glädje osv. Min devis är "fake it until you make it" och att fejka går bra, men jag vill ha den riktiga känslan också. Varje sådan känsla är väldold under depressiva förtecken. 
Nivå fyra handlar om självkänsla. Vad det är... har jag ingen känsla för alls. 
Nivå fem representerar det fina ordet "självförverkligande". Bli allt du kan vara. 
Sounds fancy - är förmodligen inget för mig. 
 
Jag skriver inte för att få sympati. Jag vill inte bli tyckt synd om. Let's make that clear. 
Jag har tagit bort kommentarsfunktionen här i bloggen, men man får gärna kommentera på fb. 
 
Jag skriver för förståelse. För empati. För att belysa att psykisk ohälsa är skitvanligt. 
Jag skriver också, för att jag hoppas att en dag kunna se tillbaka och se hur långt jag kommit. 
För jag ska framåt. 
 
Festina Lente. 
Latin för Skynda Långsamt. 
/S. 
Allmänt | | Kommentera |

Lagom

Lagom är ett bra ord, som man med sin egen godtycklighet kan anpassa gränsen för vad som är just lagom.
Säger man ordet tillräckligt många gånger efter varandra så låter ordet plötsligt helt fel. 
Lag-om. La-gom. L-agom. Lago-m. 
 
I den lilla begränsade värld jag numera lever i, på så många sätt - så behöver jag lära mig lagom. 
Av allt. 
Om allt. 
Det är banne mig inte lätt ska jag meddela!
Nåväl, det var inte det som detta inlägget skulle handla om... Tappade tråden i allt "lagomande". 
 
Idag när jag lämnat barnen skulle jag ge mig själv en PW. Jag har varit trött ett tag och inte orkat så mycket, så nu tänkte jag att energin skulle tillbaka.
Svårigheten att gå en runda som inte innehåller skog, när man bor i en skog... Ja ni hör ju hur det låter. 
Sedan i somras går jag inte i skogen längre, inte i någon skog alls. Och det är krångligt när man bor i en by utanför byn, så att säga. 
Very well cykelställ, idag bestämde jag mig för att gå "stora vägen" mot byn och låta maken plocka upp mig när han körde hem från jobbet. Han har nämligen bytt jobb och jobbar nu natt.
Så färgglad tröja på så trafiken ser mig, musik i öronen och ett gött "stomp" i fötterna så var jag på väg. 
Efter redan tio minuter på vägen har jag mött fyra lastbilar lastade med grus och på andra sidan vägen har lika många kört i samma riktning som mig. Med samma last. 
Kaaanske lite väl trafikerad väg att ta en PW på, tänkte jag... Men jag hade ju inte så mycket att välja på nu när jag ändå var på väg.
Efter 40 minuter blir jag uppfiskad av maken. När jag hoppar in i bilen knastrar det mellan tänderna av allt grus som forit omkring och en besk smak av diesel fyller munnen när jag smakar på tungan efter allt flåsande. 
 
Nä... En väg som trafikeras av tunga lastbilslaster till och från SkåneGrus är kanske inte den bästa rutten hädanefter.
Kanske blir fit som fan, och har ett flås som skulle få Stenmark att dregla, men vad gör det när jag dör av dieselförgiftning och gruslunga.
 
Note toself: 
KBT:a bort skogsfobin.
 
/Sara
Allmänt | | Kommentera |
Upp