Match
Jag gillar att matcha.
Barnens strumpor med tröja, helst kallingarna också.
Så vill jag själv också se ut, jag kan ju inte ha rosa blus och röda strumpor... Skämskudde på det!
Samma gäller skor och väska. Jag vill inte blanda svart och brunt, det är en av mina absoluta nono, och jag blandar inte guld och silver mer än nu på gamla dar, nu har jag gifteringarna ju...!
Men jag skiljer de åt på varsin hand - viktigt.
Nåväl, ibland hinns det inte med och det är inte förrän jag är på promenadvägen till bussen jag inser att jag har svart polo och bruna skor, glömt ett armband, fel vantar eller något annat livsviktigt.
Och det stör mig så förbenat!
Sen stör jag mig för att jag stör mig!
Jag menar, bra mycket värre saker kan hända.
Just idag tycker jag att jag kanske är lite väl matchad... Så det liksom blir fånigt för mig själv när jag tar mig till och från jobbet.
Och så stör jag stör mig vansinnig på att jag glömt en ring med en pärla på högerhanden.
Nåväl.
Jeans, mörkblå - no harm där.
Boots, bruna - ok så långt.
Blus, ljusrosa- och vitrandig i farfarsmodell - gillar!
Kofta, ljusrosa - ...
Jacka, vit manchester - fint.
Halsduk, bubbelgumrosa pashmina - ...
Väska, djupcerise - ...
Hårband, rosa med rosett - ...
Halsband, silverkedja med blå hängeklocka - matchar jeans väldans snyggt.
Örhänge, vita pärlor - snyggt till blusen.
Nagellack, rosa - ...
Strumpor, vita med rosa ränder - ...
Asså ni förstår?! Det blev lite väl mycket rosa!
Till mitt försvar har jag varken halsduk, kofta eller väska på mig på jobbet.
Men dock rosa inneskor. Haha!
De yngre klienterna brukar säga att jag är som en docka, "alltid välmatchad och söt".
Vilka problem alltså...!
Ett o-fynd
Ibland blir det rätt, oftast faktiskt! Men ibland blir det också fel, som den här gången.
Vad jag pratar om är Tradera.
Jag shoppar gärna lite allt möjligt där och har gjort många fina fynd genom åren som jag är nöjd med, men nu har det blivit tokigt två gånger på kort tid så frågan är om jag inte borde ta en time out...
Förra månaden budade jag hem en solgul fin t-shirt från Katvig till Hugo, men när den kom hem var det rättså framträdande puffärmar på den. Visserligen är Hugo glad för mycket, men detta kunde jag inte ens presentera.
Lite fundersam tittade jag på objektsbeskrivningen ytterligare en gång, och där stod inget om puffärm. Men hade jag tittat ordentligt på bilden så hade jag inte missat det. Suck!
Igår var det dags för o-fynd nummer två.
Förra veckan bjöd jag på ett par gröna basketkängor, perfekta för våren tänkte jag.
Helt nya enligt objektsbeskrivningen och fin färg, 188 kronor + frakt - jag var ivrig att få hem dem. Men så hämtade jag de igår.
Ett par plastiga syntetskor, plastsula - inte gummi, tunna som strumpor, dassmatta i färgen och inte alls så "fin färg" som på bilden. Nya kostade de 99 kronor på Ellos kollade jag...
Men en testtur får de idag till jobbet, på plats bytar jag till inneskor ändå.
Aja, man kan inte alltid ha fynd-tur.
/S.
Ynk ynk
Stackars mina små febertomtebarn! Hugo är mest kry, sliten men vid gott mod. Wilmer är HELT under isen. Sover flera gånger om dagen och har feber till och från. Ynkispynkis!
Maken... Ja, manlig förkylning ni vet?
Jag tänker inte berätta hur jag mår för det blir för eländig läsning.
Jag jobbade i tisdags, min första jobbedag. I fyra timmar orkade kroppen sen skickade chefen hem mig - "Kom inte hit förrän du är frisk!"
På måndag tänker jag jobba, oavsett. Kan ju inte börja med att vara sjuk!
Otroligt fina människor som chefer, är man sjuk så är man.
Helgen kommer bli löjligt lugn, inte mig emot. Vill gärna ha familjen frisk nu!
En redigt elak influensa det här.
Harebrahej!
Hej vad det går.
Jag vill vara positiva pepp-Sara!
Så nu när jag fått nytt jobb, ny energi och sol på näsan - då är jag på gång. :)
Välkomna till positiva pepp-Sara!
Jag kämpar med ett craving dock, i flera dagar har jag haft ett så ruggigt shoppingsug att jag skulle kunna skuldsätta mig för att få shoppa järnet! Ja, nu gör jag ju inte det men jag VILL! Tradera blir bra. ;)
Hej på er! Psst! Kissebebisarna, de får bo kvar. De växer!
Lovefilm.se - jag gillar!
Jag blev i slutet på förra året medlem på buzzador.se och detta är den första kampanjen jag är med i, och det är till min förvåning mycket roligt!
Lovefilm.se som jag och familjen nu testar är otroligt snabba, proffsiga och hemsidan är lättnavigerad.
Vi har bara varit med i en vecka men har redan fått vår tredje leverans, två skivor åt gången - spel, film, tv-serier.
Som buzzador rekommenderar jag lovefilm.se! :)
Året är äntligen slut
Men fan ta 2011, må det aldrig bli ett sånt här år igen.
Jag har nog aldrig känt mig så ensam som 2011.
Så oviktig.
Så tjock.
Så omotiverad.
Så fattig.
Så negativ.
Så NOLL självkänsla och förtroende för mig som person.
Näe, tacka högre makt för min fina familj annars hade jag rymt till Långtbortistan och börjat om.
Och en gastric bypass hade jag gjort också!
Haha, nä det hade jag inte. Tycker alla runt mig gör sådana nu bara, och jag blir avundsjuk på alla smalisar.
Här går jag och är mitt tjockaste jag någonsin och plötsligt rasar "alla" i vikt och blir pangsnygga - åååh så bittert! Och om jag ska opereras, då måste jag gå upp typ 30 kilo till och sen vänta i hundra år innan man får tid...
Nä, ni hör ju hur det låter...!
Jag får väl göra det "the old fashion way", fast det är ju gastric som är fashion nu...
Men jag får göra det "the OLD way" iaf. :)
Inkomster och utgifter, att man inte lär sig det?
Och nu syftar jag bara till mig själv, ni vänner som gjort gastric - jag unnar er det och vet att ni alla kämpat på många vis innan detta blev av - (hjärta)!
Men JAG ska lära mig det, fast det säger jag väl alla år... Åh stööön!
Aja, må aldrig kommande år bli så tönna som 2011, och låt det vara sagt i skrift - det är bara jag som kan förändra 2012 - andra kan man bara så ett frö hos, om att behandla sina nära och kära lite bättre, lite mer kärlek, lite mer förståelse.
Tack och hej 2011 - välkommen 2012.
Jul jul, strålande jul
Så var det redan över, julen.
Man klampar igenom hela december och det enda man egentligen väntar på är julen.
I ett par år har jag försökt att ha jul i hela december, och även så för barnen. Att allt inte handlar om ett par dagar som börjar på 2. Och det funkar fint tycker jag, det blir så väldigt haussat annars, vilket jag ser i många andra familjer runt oss.
December för oss har varit lite annorlunda, bland annat har vi varit sjuka i omgångar och bara skrotat runt. Men jul blir det ju ändå! :)
Fina dagar med fina människor, fint helt enkelt. Barnen fick fina julklappar och jag är så tacksam att de inte satt i berg och inte visste varken ut eller in, det var verkligen lagom - mamman gillar!
Alla sover här, en make på ena sidan, två kattungar på andra sidan, två barn i sina sängar och tre stora katter lite utspridda på sköna platser.
Det blåser ute, och jag kan inte sova.
Ni vet när döden ringde?
Då jag skulle in till KK och göra ett cellprov till?
Jag gjorde det den 6e december, och det var fan inget cellprov. Det var en fullständig konisering, och min dumma barnmorska som skulle informerat mig om det vill jag skicka en brevbomb.
Jag kom dit ensam och vips hade två läkare och lika många sjuksköterskor skurit bort 2,5 cm av min livmodertapp.
Med laser.
Det luktade bränt kött och tårarna trillade längs kinderna.
"Inom en månad får du besked om du har cancer eller ej, och det var stora förändringar så var beredd."
Mhmm.
Så det har varit mycket liv- och dödsnack i tre veckor, och än vet jag inte något. Värdelöst.
Men äntligen har jag slutat blöda, herregud - man skulle kunna tro att någon skurit bort något ur kroppen som jag blödde.
Javisst ja, det gjorde de ju också...
Det enda jag tänkte när jag stympad gick ut från sjukhuset var inte att jag kanske har cancer, utan att jag kanske inte kan föda fler barn, eller donera ägg.
Märkligt hur hjärnan prioriterar.
Kudden ska få mitt tunga, fulla huvud på sig nu.
Kanske bloggar jag mer nån dag, när jag känner för det.
Puss!
Alldeles som det brukar vara
med alldeles vanlig lampa och en alldeles vanlig blomma.
Men vid närmre titt...
Det här åt jag idag.
Inte är ni väl intresserade av vad jag äter om dagarna??
Nä, vi kör bildregn istället!
Detaljer från vårt hem?
Jepp, så blir det!
Trapphallen
Min första tassel!
Vardagsrum
Master bedroom/kontor
Kök
Det får bli dagens titt det.
Något ni gillade?
Mina föräldrar
Mor Lillemor är född -61 och håller på att ta körkort vid 50 års ålder. Rätt coolt minsann!
Hon bor med i Luddan med man och barn. Ja, alltså "barnet" är min lillebror som är född -88...
Dessutom är hon utbildad till lite allt möjligt, så henne kan man ha nytta av till olika saker. Men främst är hon medicinsk fotvårdsspecialist och jobbar på Storgatan i Höör.
Ring 0768 55 40 83 för en tid till fossingarna!
Med mor bor Stefan, som är mer far för mig än min riktiga far.
Men så kan det ju vara ibland. Man väljer inte sina föräldrar, och jag får väl se det som så att jag hade tur att få en som kunde finnas tillhands.
Han tog med sig en syster till oss in i familjen och därmed har jag också blivit moster förra året.
Lovely! Fast jag träffar henne för sällan...
Min riktiga pappa Rolf bor i kommunen med vi ses sällan. Och det är okej. Det är ett val jag gjort och jag är nöjd med det.
Frågor på det?
Giftigt
Så vi tog kort igen! :)
2010
2011
Ensam är liten...
men vända bort blicken när vi möter en udda människa?
Hur kan vi värdera ett feltryckt frimärke till flera miljoner,
men värdera en kantstött människa till ingenting?
Hur kan vi behandla ömtåligt glas med silkeshandskar,
men låta sköra människor hamna på gatan?
En kan kanske inte förändra världen,
men många kan göra lite.
Julklappstips!
Dessutom skänker man med sina köp en del av en get som sedan skänks av Soft Goat till behövande.
Är det inte fantastiskt?
Köpa sköna kläder och samtidigt bidra till en bättre standard för de behövande.
Sånt här gör mig lycklig!
Dessutom får man 100 kronor i rabatt om man uppger "Katrin" just nu.
Personligen är jag mycket sugen på dessa pärlor
(bilder lånade från Soft Goat)
Allt gjort av 100% cashmere.
Eller varför inte ett presentkort?
Jag gillar Soft Goat!
Trafikfaran Sara
Ja idag borde jag inte gett mig ut i trafiken. På fem minuter hoppade hjärtat upp i halsgropen två gånger.
När jag besteg den röda springaren och begav mig så tänkte jag nog på något, för när vår väg delar sig i ett T så cyklade jag rätt ut och skulle sen svänga vänster. Men där kom det en mörk Volvo och jag reagerade med att gapa. Jodå, gapa var allt jag gjorde i en sekund eller två. Sen tog jag upp handen och liksom tecknade Förlåt Förlåt Förlåt!
Hoppas han förstod det...
När jag sen skulle köra in på Handelsgatan så tittade jag lite väl mycket på vännernas nyinköpta hus på vänstersidan att jag vräkte upp på höger trottoar och kraschade in i det fastgjutna räcket och tog därmed också en flygtur över detsamma.
De sekunderna det tar att krascha känns evighetslånga kan jag säga.
Med en graciös McGayver-volt (not...) landade jag på vägen och rullade genast över på rygg för att känna efter så allt var helt på mig. Samtidigt sprang några vänliga själar fram och kollade läget. Tack fina medmänniskor!
Men förutom att jag hade ont i magen efter styret så kände jag mig hel.
Så jag borstade av mig, tackade gör hjälpen och tog upp cykeln, som fått värsta skadorna.
Ajajaj, svärmors cykel kommer behöva omfattande renovering innan jag kan lämna tillbaka den med gott samvete...
Sitter i soffan nu och ojar mig över min ömma mage och höft, tur man är lite "vadderad" så man skonar kroppen från benbrott!
Stackars kropp, och stackars cykel.
Det ringde, det var döden.
Ditt cellprov visade på förändringar så jag skickar en konsultremiss och du bör bli kallad till KK om ett par månader."
Jag lade på med brinnande tårar i ögonen.
Nu dör jag.
Där kom det, inte ska jag vara förskonad såklart.
Alla andra dör ju i den där äckliga cancern, så varför skulle jag vara annorlunda?
Snabbt räknade jag ut att jag kan haft detta i nästan fyra år om jag har otur.
Vilket jag säkert har haft...
Kallelsen till cellprovet fick jag tidigt i våras, och det var inte förrän i början av september som jag bokade en tid. Och dessförinnan var det tre år sedan jag gjorde senaste cellprovet.
Jag katastroftänker.
Klart jag inte ska dö.
Tyst!
Nu tänker jag katastroftänka tills motsatsen är bevisad.
Och nu blir det ingen äggdonation i höst.
Förrän jag får en okejstämpel i murran.
Skit också!
